Det var äckligt sa du 

Och hela jag blev smetig

av

spenatgrönt

lökkräks

Smakade länge i halsen 

svek

och sved ..

Var det jag som var äcklig ?

eller innebörden 

av ditt svek

det

som du vände åt alla håll

mest

mot dig själv ..

Ur min mun 

rinnandes 

ur min mungipa 

mot min haka 

en konvulsion 

av äckel 

På livslång avbetalning ... 

outplånligt ... 

Aldrig mer

vill jag höra 

din vädjan ..

dina rop 

efter kärlek 

Jag sjunger karaoke 

och glädjs 

åt din sorg ..

använder

andras toner 

andras ord 

hänvisar  

till min känsla 

av sorg ..

kamoflerad 

till glädje

Sjunger

ensam

långsamt  

"jag vill leva la dolce vita "... 

Jag reser mig som ett orakel 

10 meter är jag ..

minst ... 

Min egen lyckas smed 

ler mot mig 

tandlöst 

och 

hjärtlöst ..

Jag ler ömt tillbaka 

i kärlek

nästan erotiskt...

Mindre vid liv , kan ingen död vara .. 

än du .. 

10 meter är jag ...

så högt kan ingen nå ... 

Vera ... 

Andades 

tankar 

till 

min

tillknäppta 

osynliga 

frigjordhet ..

trippande 

steg

mellan 

24 revben ... 

i tangotakt ...

Direkt mot sternum .. 

fäster endast 14 .. 

Det är där 

mina emotioner slingrar 

i vilda lekar 

flamenco .. 

Vera Zasulich 

eterisk

älvlik

svävande 

var du .. 

som en stilla vals 

Av kärlek samlade jag ditt navelludd 

tvinnade det mellan mina torra , fnasiga,  hårda fingertoppar 

de du kysst 

och smakat 

som salt , färg och gammeldags terpentin 

samlat i allsköns färger 

toner 

och sånger 

fångat dem med min tungspets 

Limmade dem i kärlek 

på plywood

skrev om den som var du

dig jag känt vibrera

som en tandläkarborr mot min hjärterot

inte min tandrot (bunden runt mitt käkben)

utan som den jag trodde jag kände

den jag trodde var du

som var jag

som blev vi

I kärlek skrev jag ditt namn

barnsligt i ett hjärta .. 

med längtan och naveludd

på plywood

i rött och orange

för ingen kärlek är större

än den man finner i det som är oskönt

som gnager och äcklar

men som ändå vilar ini

som en mosaik av skönhet  

Kvidanden 

Torterade

mot min sträva gom

Aborterade 

ur sin egen sanning .. 

Försöker leva i den talande tystnaden 

där du inte längre finns .... 

Stamcellens tomma skal 

svider mot min strupe

bygger ihop och klonar 

Tagen ur mitt eget sammanhang 

lämnade du mig 

aborterad

ur min egen kropp ...