Finns , som i funnen

är jag inte ...

borta , försvunnen 

som i osynlig är jag ... 

När försvann jag ?

För

jag slutade existera

som ett halvt andetag

med stöngda ögon 

bakom halvslutna ögonlock

blickandes inåt

i svårmod 

 utan mod ..

 Vet du hur jag skriker 

brottas 

slår 

och vänder min sorg inåt i varma tårar..

på utsidan kom det som låg nära ..

det andra kom inte alls ...

det stannade 

hamnade på min shitlist ..

som jag alltid , alltid 

min älskade 

vänder mot mig själv ..

Kärlek i lyrik 

Pornografi i verkliga livet 

Rakt ut från din pannlob 

ekade det mot min trumhinna 

det du tänkte .. 

Du la det på min tunga

lät det smälta ...

jag svalde

bitterljuvt ..

Din tanke var hel 

och bar mig djup ner och högt över 

jag såg ditt fågelhjärta 

picka 

hårt , litet , i galopp , så rädd

att mista .. 

menade vad du sa 

när du kved att kärlek

betyder intet ..

Din kropps begär efter min

gör mig hel 

Sakna mig fast jag lever under din hud .. 

när jag andas din kropp 

och

även när vi famnar varandra ömt 

trycka mot varandra utan skyddande glas 

emellan ... 

Jag finner det som är du 

Sköljande åtrå

igen och igen 

I vår egen skyddade värld ... 

där kroppens lust blir själens näring ... 

i ett evigt kretslopp av lyrisk kärlek 

Ett jävla 

The end ....

Som jag själv valt …

Gick för att möta det mörka ,

mjuka ,lockande 

det som ger glömska 

Det som inte känns som ..

köttet utåt 

Skavandes

emot

min tagelskjorta

Den blödande huden

inåt, Kliande ..

Beväpnad med 

Små vita tabletter 

Gick jag in i mörkret

Beredd 

Och 

Medveten 

Om att 

Det var allt ..

Slutet 

Ett Vackert 

The end

Som jag själv valt … 

I begynnelsen var Ordet

Ordet var hos Gud

och Ordet var Gudomligt 

Kan man tycka och tänka 

Men märker man

vet man

Tänker man ? …. 

att 
Ordet är Tanken är Smärta och lyckan är ..

Vad mer är ? 

Dö och låt leva .. 

låt leva och dö

Ditt leende , speglandes mina tankar-

För jag är du i en lustig dualistisk sketch 
  

Jag är kär , förälskad 

som i älska .. 

stora ord ..

sa du till mig 

nära 

fast 1239 mil bort 

I Kiruna .. 

Orden vilade mot mina skulderblad 

tog kraft och spjärn inifrån ..

andades ut i min inandning .. 

så maktlös ... kippandes efter andan ...

Du sa det 

och det värkte 

av saknad,  förspilld lycka 

och ånger 

ångest .. 

Jag borde räddat dig 

min prinsessa 

jag borde dödat draken 

och enleverat dig .. 

I dåtid , nutid och framtid

alltid steget efter ... 

bakom , över och förbi ... 

Jag älskar dig också 

1239 mil bort 

håller jag din hand 

och släpper aldrig taget  ... 

Aprikosrosa rullar de 

nedåt 

tårarna ..

mot min mungipa som girigt 

suger in 

det salta 

sorgsna 

som du väckt ..

klarröda 

är de , min rädslor 

som tumlas mot mitten ..

där jag går av ..

känslan isar 

men

värms mot mina iskalla fotsulor ..

där du finns i frosten .. 

gröna , djupa 

är de känslor 

du planterat 

i mitt svarta forskande

destruktiva  .. 

skri av sorgsen längtan

som jag värjer mig emot .

förvandlar mig vit 

i avvaktan 

avståndstagande ..

lila av

väntande död .... 

men endast av rädsla 

om man stärker och stryker med potatismjöl och viselin

längtande

vandrar du 

fäster din blick 

över det som döljer min kärna ..

kysser bort de tårar 

min ögon döljer ..

I ett stelt leende

och en skräck

som bänder sig djupt in

vill du in

vila nära

låter dina läppar fånga 

de droppar av svett som bildas på min överläpp

efter alla de kyssar vi delat

alla smekningar 

vi båda saknat 

och aldrig vågat drömma 

försvinner in i ditt inre 

tills du inte längre ser mig 

din andes väsen är jag 

andas mig 

låt mig pulsera i ditt blod ..

du är mitt sökandes slut .. 

mitt livs början ...