Varma händer

som fågelbon 

runt mig 

som om jag var

ett ägg 

att ruva 

Händer som håller mig

som om jag vore 

en gåva...

att hålla nära

hålla varm..

som i att värma 

Händer som bär mig

försiktigt

bort

och över 

vadderat 

som fetvadd

bomull .... 

Händer som håller i kärlek

Händer som  sätter ner

håller mig...

nära

när jag tar mina första

stapplande 

steg ...

av kärlek ... 

Du hade talat med dem 

sa du .. 

uppgiven och ledsen 

men aldrig 

arg .. 

för att vara arg , är farligt

då kan man spricka 

sa mamma 

(fast det är väl tvärtom ?)

Du hade talat med dem ...

och 

de hade dömt ut dig 

och 

du var bara ledsen 

du ...

höll med 

och gav dem rätt 

i mörkret efteråt

grät du tyst och stilla 

rev dina nagelband såriga 

skar dina underarmar randiga 

när ens inre förblöder

då

smakar smärtan bättre på utsidan ..

förvandlar vanmakt

till en spricka i huden som alstrar 

varmt rött riktigt blod 

som lenar och jämnar ut  ...

Jag är en mycket gammal människa
som lever i dåtid
och
ett litet borttappat barn
I en vuxen kvinnas kropp

Jag leker med barn
Förstår vad de säger

För jag säger samma saker

och
Leker samma lekar

ole dole doff ....

app lapp sa att du slapp ... 

Håller min gamla dam
I handen
Natt som dag
Och läser hennes tankar
Ett helt liv läser jag
Både hennes och mitt

Jag sitter med vid vuxenbordet
Kan inte föra mig ..
Jag tappar alla ord
spiller sås
och tuggar med öppen mun

Jag vill tillbaka till barnbordets värld
Där tillåts jag vara jag
jag vet vad som förväntas av mig 

vi leker 

inte nudda streck

sparkar varandra på benen 

i skydd av duken 

och tävlar om vem som kan äta mest ... 

Jag vill sitta stilla
håll mig i handen
någon 

smek min åldrade

fläckiga

knotiga hand

önskar jag visste

tänkte och kände

att livet passerat

att jag kommit till ro
att orden tagit slut
och
livets sociala spel
förlänge sedan var över

Du hette Jennie
Sa de

Du fyllde mig med äckel
Ogripbart
Utan rim och reson

 Ditt förakt för omvärlden
låg som en aura omkring dig

så tät att man kunde ta på den

se den ...
även i periferin

Din uppenbarelse
Vittnade
Om något farligt

Ständigt undanglidande

Och man såg
Att också du hatade

Det kanske var ditt hat jag hatade

och kanske ägde du
något jag ville varit

du var...

vacker
frisk

stark 

och 

fri att välja 

Jag hade aldrig hatat förut
Ingen hade jag hatat

Men Dig Jennie
Hatade jag på avstånd

Vettlöst och villkorslöst

Det brände mig inifrån

och jag gav dig skulden ...

Jennie 

Större än kärlek

kändes

hatet 

du visste aldrig att jag fanns 

Jag har försökt närma mig de

som ska vara mina närmaste

de ser mig inte

eller,  de ser mig säkert

för jag syns ibland

oftast är jag osynlig

det tror jag aldrig de förstått ...

heller

vi pratar inte samma språk

gud vet att jag gått språkkurser för att försöka göra mig förstådd

och

om jag ska vara ärlig tror jag faktiskt att även de har gått ett antal kurser för att försöka möta mig

vi bildar parallella linjer

bredvid , på samma avstånd …

aldrig varken närmare eller längre ifrån

vi kan skratta tillsammans, sällan

det är innerligt

men lämnar genast mörka hål

att fylla 

sökandes efter ord

som aldrig hittar fram

ser brevid och bort

blickar som aldrig möts

oroliga andetag

lemmar som aldrig orkar 

lyftas

till en omfamning

ensamheten

efter ansträngningen 

smakar 

salt 

av 

tårar 

där innanför ....

Det ljusa blå 

mot det mörka 

svarta 

i mitten

slående 

eggande 

och 

konstigt nog .....

lugnande 

som en sommarhimmel 

men mörka moln

åskväder 

väntande

i hypocentrum

skimrande runt om

vilande mot det hotande 

lugnet före stormen 

sedan ..

en urladdning 

för att åter finna ro ... 

Röster 

någonstans , inom hörhåll

bakom väggen 

utom synhåll ..

tryggt att vakna till 

att

vaggas av 

rösterna

stegras

faller 

men orden kan inte urskiljas ..

endast melodin i språket

och

ett enstaka skratt

att fritt få fantisera 

ett samtal

som inte är mitt

men som kan omskapas 

till mitt eget 

att allt som sägs

sägs igen 

har sagts förr

en trygghet i upprepningen 

jag skär mitt liv 

med kniv

i tjocka skivor ... 

Det dröjde innan du kom ..

i väntan gick jag 

långsamt 

och 

länge 

tiden stod stilla

men det visste jag inte 

förrän

du stod där framför mig

tog mig med storm 

lät mig bo bakom ditt bröstben 

och 

 lät mig andas 

vara 

drunkna 

i ditt leende

i ditt skratt ..