tyst

och

stilla

för

 om jag skrek

skulle du förstå

att du vunnit

och

lämna mig

att själv slicka mina sår

värre än döden ... 

jag biter mig i tungan

så hårt att jag känner

smaken av järn

bubblande fradgande blod i min mun ..

 

tyst .....

i väntan på att du ska

utdela det sista

dödande slaget

 

så nära nu .....

 

förtryckt av min egen rädsla

för de upprepningar

som jag vet kommer

 

efter solsken kommer regn

och efter regn kommer solsken

ett , två , tre , på det fjärde ska det ske .... 

jag orkar inte det ....

igen och igen

 

så nära nu

närmare .....

 hans händer kring min hals

inte ett ljud tränger ut ur min mun

 

det enda som står

mellan mig och döden


är mitt skrik

som aldrig kommer

 

när min bödel

lämnar mig

är jag äntligen fri ...

att

Vila i frid  .....