Med utsmetat läppstift

karmosinrött

som

skär bittert mot min

lila och gröna ögonskugga 

på ögonlocken

och

den nästan blå huden..

Inga leenden

men en solid tystnad

som vänds utåt..

blicken stadigt riktad framåt

rör mig inte

se mig inte 

tala inte till mig 

eller

gör helst allihop

Osagda meningar 

bultar mot min tunga 

kvider introvert

och strävar åt fel håll

neråt och inåt

i kramp

I min ensamhet 

bland andra människor

i dunklet

bland vågor av ljud

och viskningar

Kan jag vara förtrollande

berusande

nästan vacker

i min skuggbild 

Längre bort

eller närmare än så

kan jag inte komma. 

Jag gick på händer genom öknen

kröp genom snö och törntaggar

söderbränd , frusen och med rivsår längs min kropps konturer 

pratade mig ur eller teg mig igenom din tystnad

Till vilken nytta och i vilken föreställning spelade jag.. 

Cirkusapa eller lindansös? 

De levandes spel är för dem som hör orden

de som kastar guld i redan grävda gravar 

De dödas spel är för länge sedan över

täck mig med en filt och låt mig vila  i stillhet

Finns det något kvar när nattens mörker lagt sig över

Då, när bara knarret under dina väl valda skor promenerar förbi

och bort ..

under vintergatan som är evig och blossande raketer i fjärran 

Jg vill sjunga dig vackra toner , ge dig ord du stöter bort 

ett puzzel med 3000 bitar vill jag bygga för att veta vem jag ... 

jag har på mig mitt dok , lägger mitt hår på spolar 

utan stay-ups och sylvassa klacka är jag ingen

det passar mig så dåligt och jag önskar dig tillbaka i ett älskandes hat 

din avgång ,din resa och ditt slutmål  ...en gång och igen .. tills inga fler tåg går .

Jag plockar dig förgätmigej diagonalt på din äng bakom huset 

och du glömmer mig aldrig ... i den annan dimension, i ett annat liv 

finns jag kvar som din egen osaliga ande 

När vi är åter och tillsammans ,som ett par skor som glömde knytas upp ... 

 Lägger du en filt runt mig och ber mig skjuta .. i slow motion hör jag det du tänker

och aldrig mer blir livet som förrut ... i min filt av ylle vilar jag , blodröd på ytan där inga tankar finns kvar .. När du sköt ditt sista skott . 

Långa avstånd mellan själ och hjärta

min kropp och det jag inte längre minns

Gummiband emellan ,omlott och trassligt 

bilder fladdrar fort och förbi

Hur såg du ut egentligen, förr

i min spegel ... den med ramar av guld

där jag vet du lyste , skimrade och lekte borderline och sköka 

Minnet av dina anletsdrag bleknar mellan mina iskalla fingrar

de som griper tag om det som inte längre finns,din försvunna bild ...

skakande som om bara mina händer grät i konvultioner av smärta 

Var finns du , var är du ...

hur ska jag hitta tillbaka till dig eller till de murar som kan skydda mig

stänga dig ute 

ge mig ro ... 

Hur ska jag hitta tråden mellan svart och vitt

guld och purpur

Hur ska jag stå ut med att du vinkar farväl utanför mitt tempel ..

Men mitt ihåliga huvud kan jag räkna in och räkna rätt 

sen kan jag inget mer än att för mig själv försöka minnas de färger 

du byggdes av ... upprepa och skriva ner till en aura av kärlek 

långt bort 

så nära 

jag hör dina lugna andetg några mil  bort och jag når dig inte .... 

Ett avslut värt att dö för ... eller ett beslut värt att leva för ...