Grått töcken 

rispar svart emellan 

i tunga suckar

och sorgsen längtan ...

efter det fullkomliga

det förlösande

som dröjer bakom

döljs helt

av min egen andes oförmåga

Samma envisa molande

av längtan efter samexistens

det jag älskar att hata

hatar att älska 

Förför mig 

förlös mig 

och jag är din i sanning 

i evigheternas evighet 

Hjälplöst hängande mitt emellan

solid kapacitet att alltid själv

klippa alla band 

innan det är försent att förlora