Avfallsförvaringens kärleksmöten

viskandes vackerord

fyllda med socker och marsankräm 

och älskogens hetsande tjut i natten 

fick oss ner till liggande 

tätt och nära 

svett och andning i lika delar 

syre och salt ..

Ordlöst , torrt och det ekade främling

vad döljer du för mig ..

Trots att vi vet allt , vet vi ingenting

främling passar in i vår lobotomicirkus 

När du går , när jag vill att du ska gå

fast jag önskar du stannat 

kantrar mitt hjärta motsols 

och jag kvävs av kväljningar och rädsla 

att du aldrig återvänder 

Och jag vet att din lek alltid är en lek 

medan mitt allvar slår sönder .

Som du led och hatade mig när vi vaknade 

som om du aldrig kunde fly fort nog 

och jag vet att jag är skräddarsydd för den sortens lekar

att jag alltid kommer att ta dig i försvar 

iklädd min självpåtagna offerkofta

kan du kasta mig till vargarana gång på gång

I väntan på bättre och som något du förnekar 

som en parantes i ditt liv

och hur skulle det se ut om någon visste 

något förstod 

Det kan du inte bära 

då blir du osynlig, iskall och fjär 

Jag kryper ihop av skam . 

Som den ståndaktige tennsoldaten står jag ändå kvar

I väntan på dig , ditt val och ditt högst allenarådande beslut

Du har tagit det förlänge sedan , så om och om igen

kanske har du dragit ut på det för att de sista stegen i vår dans skulle bli felfria 

dras isär , bockar och niger , så glömmer vi det ... 

En dans som inget krävde

mer än alla mina  tankar , mina andetag

hela mitt liv och hjärta.. 

. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Rullarndes mellan ha och att vilja mer förlorad i orden och välmeningen varma klädnad våldtog jag dig förde jag dig dit där ingen kan ta dig ifrån mig   där, där kärleken till det mänskliga  har sin början och sitt slut rullade ...

  Frostnupet hjärta och blodet pumpar is Hjärnan når när som helt sin kokpunkt som en vulkan sköljandes eruptiv magma  pulserande   Det varma kan aldrig smälta det frusna jag är rädd att gå sönder  att huvudet ska cirkulera mot mitt...

    I mitt fågelbo någonstans högt över takåsarna som Karlsson på taket .. lever jag utan vare sig kuckilimuckmedicin eller ångmaskiner ..  ångestmaskiner?   frysandes.. inifrån  Blå läppar och hackande tänder  och kylan i ett...

Kan du tala till mig  med armarna viftandes  saliven rinnandes ner mot din slitna sjukhusskjorta.. Kan jag förstå vad du menar när du försöker? med cigaretten hängandes i din mungipa   och dina otydliga av droger förvillande lika ord Fr...

  Med utsmetat läppstift karmosinrött som skär bittert mot min lila och gröna ögonskugga  på ögonlocken och den nästan blå huden..   Inga leenden men en solid tystnad som vänds utåt.. blicken stadigt riktad framåt rör mig...