Väsande andetag i natten
tysta pressade tårar , vänd mot väggen
i en oemotaglihet..
där du aldrig finns med ..
Vaga tankar om sinnlighet
och värme...
En vakendröm
med ditt hår mellan mina fingrar
tvinnandes..
(det du aldrig ville att jag rörde..)
Itudelad i kärlek och kärlek
i två vitt skilda pjäser
men i samma akt
så olika och skarpt definierade
sammansmälta, gjutna tillsammans
Var det...
är det..
i lusten , precis innan spånget
Jag älskar
att älska dig
som man och människa
människa och man..
Är så rädd för rädslan
att förlora
dig och dig
Att ridån ska falla
bara en enda gång
och lämna mig
utelämnad från allt
som är du,dig och ditt
Jag är din friluftsteater