Det ekar högt av

krossat glas 

spridda drömmar 

mot betong

och mjukt gräs ..  

I samma takt mot min trumhinna 

Repris

och igen

i ultra rapid ...  

Bedrar jag mig själv .. 

Bakom lykta dörrar 

ljuger jag 

och tror 

utan minsta tvivel 

att jag lurat mig själv ..

Mot betong 

i slow motion 

faller min kropp ..

Klöser mig blodig

i ett storartat försök

att rädda min sanning .. 

There´s no use gettin riled , no how ..

Jag är 6 meter hög

så vacker i min gula klänning

mina rosa strumpor

trasiga röda gummistövlar

orangea själ 

och min fjäderboa ..

böljande

Frånvänd , roterad runt min bas

och närvarande , med regn i mitt hår 

som diamanter ..

Låt de glimma förevigt 

i din tanke 

Sticker små hål i mina fingertoppar

av smärtan i lyckan 

Minns mig sådan  ..

sprudlande

i regnbågens alla färger 

för .. 

Aldrig har jag skimrat så