Aprikosrosa rullar de 

nedåt 

tårarna ..

mot min mungipa som girigt 

suger in 

det salta 

sorgsna 

som du väckt ..

klarröda 

är de , min rädslor 

som tumlas mot mitten ..

där jag går av ..

känslan isar 

men

värms mot mina iskalla fotsulor ..

där du finns i frosten .. 

gröna , djupa 

är de känslor 

du planterat 

i mitt svarta forskande

destruktiva  .. 

skri av sorgsen längtan

som jag värjer mig emot .

förvandlar mig vit 

i avvaktan 

avståndstagande ..

lila av

väntande död .... 

men endast av rädsla 

om man stärker och stryker med potatismjöl och viselin