Ärrad

Levrat blod

förlust ..

Benen är kvar

armarna ömma ..

Smärtan slår hål på min rädsla

släcker min törst

dövar min hunger ..

Blå , lila och gröngul

färgglad ...

som en tavla..

är jag ..

Ingen ler

igenkännande ...

för ingen ser

hur vacker jag är under ytan..

Hur nära huden jag finns..

Minuter , sekunder

dagar , timmar och år

en närhet

ett varande

I tidens gränslöshet

och kärlekens omöjliga möjligheter ...

Tomrum ..

Där jag borde stannat

där

tvingade jag mig att gå

Där jag borde skyndat förbi

där

stannade jag

Utan eftertanke ....

utan känsla

för vare sig rätt eller fel

Jag borde ropat dig tillbaka

smekt dig

kysst dig

vaggat dig, tätt intill

viskat att du betydde allt

Ingenting sa jag

visade ...

mina ögon döda

torra ..

Önskar du förstått min ordlösa vädjan

Mitt hemliga språk ..

.

Du försvann bakom och förbi ...

Tomrum

Pulserande i det glömda

döda

rött mot det mattvita

blir

rosaskimmer

Vill sträva inåt

smeka utåt

nå och vara tillgänglig

famlar mot

och trycker mig nära

det

våta , skimrande

finner en sårbar tröst

i

att nå mig själv ...

Varm sand

Vassa stenar

Taggar i diket där vi älskade om natten

Din drift genomtränger allt

I mina handflator

i min hud

bevaras spåren av din kropp

rispor ..