Ich farshtej nitt ..

Emot mig kom du , långsamt 

glidande

i den takt du själv bestämt 

Jag valde att svälja 

Brinnande glöd och aska 

kylande is och kalla vindar 

för att hålla kvar 

det jag visste var förlorat 

och i min hjärna

förstorat

Ifrån dig gick jag

i min takt ..

Den långa vägen som blev 

den korta vägen av längtan ..

Den korta som blev den långa av sorg

Stängde mina dörrar 

och lät det bero ..

Bakom mina ögonlock 

kom du ändå alltid emot mig

i din egen takt

glidande

Som om inget hänt 

igen och igen 

i en evig cirkel 

fast oval

motsols 

Brinnande mot mitten av mitt rike .

Ish farshtej a bisl

Där ...

Samlat i min mun 

låg alla orden.

de svåra

de jag aldrig lärt mig uttala..

Tysta och avvaktade 

bara låg de där stilla ..

Och jag brann 

av galenskap och kärlek

I längtan att fånga 

små ljud mot min tungspets 

som kunde göra mig förstådd 

betraktad 

funnen.. 

Det som jag väntat 

undrat,önskat och tänkt ..

för stort att bära

reducerat till älvornas

eteriska dans

pressat mot mig ..

Så hårt och krävande

att jag borde splittrats

i tusen och åter tusen bitar ...

Den talande tystnaden 

som endast viskar inåt

där lever jag i rädsla att

orden ska förgöra mig 

att känslan i mina ord

ska förta verkligheten 

som leker utanför min kropp ..