En långsam varm utandning

kittlande hår mot min hud

Fick mig att vekna

dra tillbaka allt jag lovat och svurit

dyrt och heligt 

i himmel och helvete

Jag log inåt när jag förlorade balansen..

av lycka och i svårmod 

Så svårt är det 

och så lätt

När kyssar smakar närvaro

och ömhet .

Smekningar alstrar längtan och saknad 

i stillhet..

medan de ännu dröjer kvar

lekande och smärtsamt vackra 

Viskande talar regnbågens alla färger till mig

i blått , mossgrönt och orange .. 

Det som blir du i målad mosaik ..

Det blåa mot min vita arm

låt det aldrig blekna 

synliga minnen av det som varit..

påtagliga och värkande..

Den tid som aldrig funnits

den lånade jag 

så kär i den kärlek

som var förbjuden 

var jag ..

I evighet finns du ristad i min själ

så litet är det

och så tungt 

Du vilar varsamt och gränslöst

i bitterljuva nät av minnen...