Taktfast 

trummande 

över livslinjens smala korta flod

spelar din tumme

smekande

att livet försvinner

bakom måndag

tisdag

fredag

måndag igen .

Fläta mig samman 

bind mig till en hårt knuten hårpiska 

vräk mig ut

vräk mig över bord 

spotta efter mig och fräs 

så jag aldrig mer återvänder 

Tiden skälver tickande fram 

taktfast 

trummande

även över mitt livs ebb och flod 

ett djupt andetag 

sväljer din altruism 

låter dig vagga mig 

taktfast trummande 

ömt och innerligt

rakt in i den mörka varma

omfamning 

där jag tillåts sörja 

den tid jag förlorat . 

 

Jonas Persson

21 februari 2011 21:13

Vad bra du skriver Lenie..!

/Jonas

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Rullarndes mellan ha och att vilja mer förlorad i orden och välmeningen varma klädnad våldtog jag dig förde jag dig dit där ingen kan ta dig ifrån mig   där, där kärleken till det mänskliga  har sin början och sitt slut rullade ...

  Frostnupet hjärta och blodet pumpar is Hjärnan når när som helt sin kokpunkt som en vulkan sköljandes eruptiv magma  pulserande   Det varma kan aldrig smälta det frusna jag är rädd att gå sönder  att huvudet ska cirkulera mot mitt...

    I mitt fågelbo någonstans högt över takåsarna som Karlsson på taket .. lever jag utan vare sig kuckilimuckmedicin eller ångmaskiner ..  ångestmaskiner?   frysandes.. inifrån  Blå läppar och hackande tänder  och kylan i ett...

Kan du tala till mig  med armarna viftandes  saliven rinnandes ner mot din slitna sjukhusskjorta.. Kan jag förstå vad du menar när du försöker? med cigaretten hängandes i din mungipa   och dina otydliga av droger förvillande lika ord Fr...

  Avfallsförvaringens kärleksmöten viskandes vackerord fyllda med socker och marsankräm  och älskogens hetsande tjut i natten  fick oss ner till liggande  tätt och nära  svett och andning i lika delar  syre och salt ..   Ordlöst ,...