Taktfast 

trummande 

över livslinjens smala korta flod

spelar din tumme

smekande

att livet försvinner

bakom måndag

tisdag

fredag

måndag igen .

Fläta mig samman 

bind mig till en hårt knuten hårpiska 

vräk mig ut

vräk mig över bord 

spotta efter mig och fräs 

så jag aldrig mer återvänder 

Tiden skälver tickande fram 

taktfast 

trummande

även över mitt livs ebb och flod 

ett djupt andetag 

sväljer din altruism 

låter dig vagga mig 

taktfast trummande 

ömt och innerligt

rakt in i den mörka varma

omfamning 

där jag tillåts sörja 

den tid jag förlorat .