Kanske kan jag inte andas

(eller är det ångest , psykosomatiskt) 

långsam utandning 

som ... värmer

min svettiga , glansigt pärlande överläpp 

utan inandning 

Hur länge kan jag leva utan syre 

som är triplett 

och komplett 

inte att förväxla med syra 

som i rabarber 

och andra droger 

som svettas ut 

och ger finnar på din rygg 

kan jag skriva att det spökar 

i mitt inre 

gröper ut 

och helar .. 

mina lemmar ...

I såriga , svåra andetag

som knappast känns

men fyller på av liv

tveklösa , smeklösa 

syrgas

lustgas 

En stank av död

och ruttet kött 

som doftar genom 

min näsa 

ner i lungorna 

som inte kan ..

det jag borde lärt mig  ..

Jag lät mitt ansikte lysa 

över er 

och varde er nådig ... 

Ty mitt rike 

makten och härligheten ..

vilade i era händer 

era 

hårt slutna nävar 

Mitt dagliga bröd 

fick jag ibland 

när ni förlät mig mina synder

och min skuld  

om jag inte lyste

lyckades

log

och betedde mig 

som andra ..

Var jag utom räckhåll 

för er nåd ..

och mindre trygg kan ingen vara 

än i min barndoms barnaskara 

Amen 

Bakom frostigt glas 

rör sig stilla 

suddiga bilder 

som skjuter missiler 

mot gula fläcken 

under min iris ..

Aldrig har jag sett så tydligt 

det osedda 

i min oförmåga 

att se ..

Suddiga bilder ser jag 

och minns allt så glasklart 

spräcks av min blick

i tusen bitar 

tusen tankar 

som jag aldrig mer kan foga samman .. 

Det var äckligt sa du 

Och hela jag blev smetig

av

spenatgrönt

lökkräks

Smakade länge i halsen 

svek

och sved ..

Var det jag som var äcklig ?

eller innebörden 

av ditt svek

det

som du vände åt alla håll

mest

mot dig själv ..

Ur min mun 

rinnandes 

ur min mungipa 

mot min haka 

en konvulsion 

av äckel 

På livslång avbetalning ... 

outplånligt ... 

Aldrig mer

vill jag höra 

din vädjan ..

dina rop 

efter kärlek 

Jag sjunger karaoke 

och glädjs 

åt din sorg ..

använder

andras toner 

andras ord 

hänvisar  

till min känsla 

av sorg ..

kamoflerad 

till glädje

Sjunger

ensam

långsamt  

"jag vill leva la dolce vita "... 

Jag reser mig som ett orakel 

10 meter är jag ..

minst ... 

Min egen lyckas smed 

ler mot mig 

tandlöst 

och 

hjärtlöst ..

Jag ler ömt tillbaka 

i kärlek

nästan erotiskt...

Mindre vid liv , kan ingen död vara .. 

än du .. 

10 meter är jag ...

så högt kan ingen nå ... 

Vera ... 

Andades 

tankar 

till 

min

tillknäppta 

osynliga 

frigjordhet ..

trippande 

steg

mellan 

24 revben ... 

i tangotakt ...

Direkt mot sternum .. 

fäster endast 14 .. 

Det är där 

mina emotioner slingrar 

i vilda lekar 

flamenco .. 

Vera Zasulich 

eterisk

älvlik

svävande 

var du .. 

som en stilla vals