Grått töcken 

rispar svart emellan 

i tunga suckar

och sorgsen längtan ...

efter det fullkomliga

det förlösande

som dröjer bakom

döljs helt

av min egen andes oförmåga

Samma envisa molande

av längtan efter samexistens

det jag älskar att hata

hatar att älska 

Förför mig 

förlös mig 

och jag är din i sanning 

i evigheternas evighet 

Hjälplöst hängande mitt emellan

solid kapacitet att alltid själv

klippa alla band 

innan det är försent att förlora 

En långsam varm utandning

kittlande hår mot min hud

Fick mig att vekna

dra tillbaka allt jag lovat och svurit

dyrt och heligt 

i himmel och helvete

Jag log inåt när jag förlorade balansen..

av lycka och i svårmod 

Så svårt är det 

och så lätt

När kyssar smakar närvaro

och ömhet .

Smekningar alstrar längtan och saknad 

i stillhet..

medan de ännu dröjer kvar

lekande och smärtsamt vackra 

Viskande talar regnbågens alla färger till mig

i blått , mossgrönt och orange .. 

Det som blir du i målad mosaik ..

Det blåa mot min vita arm

låt det aldrig blekna 

synliga minnen av det som varit..

påtagliga och värkande..

Den tid som aldrig funnits

den lånade jag 

så kär i den kärlek

som var förbjuden 

var jag ..

I evighet finns du ristad i min själ

så litet är det

och så tungt 

Du vilar varsamt och gränslöst

i bitterljuva nät av minnen...

Här ...

Stakar sig min intighet

och min odelbarhet 

fylld av frånvaro och existens

Saknadstrånad 

och längtansstråk

berusar mig

när nattens glömska

för mig bort ...

Till hundra hav

och tusen skogar

Däri och där..

kan jag finna ro

i min olust

och vila trygg..

tryckt mot min

förmultnade tro på salighetens boning 

Transparent

och bräcklig .. 

med nattens rädsla 

ristat i dina mönster

Runt dina ögon flög fåglar

och

spindelväven flätade

samman vackra band

av vemod

längs din båglinje

Elliptisk

varmt leende 

i den skyming

du välkomnat ..

bjudit oss in att dela

Fulländad ...

och du strålade 

i kapp 

Med din krackelerade

yta ..

Raffinerad

vulgär

neutraliserad 

och bottenlös

Du var en kvinna klädd i sol ....

Din hud under mina fjärilslätta kyssar

mina varma och kyliga omfamningar 

ditt gensvar

och ändå..

var mina händer tomma och hungriga

Jag krävde mer 

och grävde mig för långt under ..

Rev dig , bet dig

och slet dig i stycken 

Hel och levande

slukade jag din kropp

Du sved mot min gom

Ville ha dig där jag satte dig

men

ville inte ha dig nära 

fast

inom räckhåll 

Mitt behov 

min besatthet 

av dig

sjöng i mitt huvud 

Tusen tankar 

som blev en enda

att spinna 

nysta

och brodera

till

varma gyllene

bokstäver

som var du 

i ett frostigt glas 

av minnen 

I helig hemlighet 

var du min 

och jag åt dig .. 

Varmvindar 

sockerkärlek

och vindlande gångar

grävda

under mina nakna fötter .

Benen i olika vinklar

och jag skrattar högt

när jag inte vet vart de för mig .

Som att vara bred

tanig

lång och kort

Skyndsamma impulser

i tidlöshet

I min egen sanna värld 

där lögnen är sanning

och sanningen är lögn

svävar jag över och under ..

Gräver mig djupt in

och kastar mig skyndsamt bort

när elden flammar

och försöker förbränna

det enda jag håller heligt .

Ich farshtej nitt ..

Emot mig kom du , långsamt 

glidande

i den takt du själv bestämt 

Jag valde att svälja 

Brinnande glöd och aska 

kylande is och kalla vindar 

för att hålla kvar 

det jag visste var förlorat 

och i min hjärna

förstorat

Ifrån dig gick jag

i min takt ..

Den långa vägen som blev 

den korta vägen av längtan ..

Den korta som blev den långa av sorg

Stängde mina dörrar 

och lät det bero ..

Bakom mina ögonlock 

kom du ändå alltid emot mig

i din egen takt

glidande

Som om inget hänt 

igen och igen 

i en evig cirkel 

fast oval

motsols 

Brinnande mot mitten av mitt rike .

Ish farshtej a bisl