Senaste inläggen
Rullarndes mellan ha och att vilja mer
förlorad i orden och välmeningen varma klädnad
våldtog jag dig
förde jag dig
dit där ingen kan ta dig
ifrån mig
där, där kärleken till det mänskliga
har sin början och sitt slut
rullade jag ihop mig
emot dig
tog emot dig
fast med motvilja
i min vilja
att kväva dig
älska dig
du sköljde dig över
och tillbaka tills jag
inte längre kunde andas
i din närhet
där låg min existens naken
och mitt ensamma
mod att leva...
Frostnupet hjärta
och blodet pumpar is
Hjärnan når när som helt sin kokpunkt
som en vulkan sköljandes eruptiv magma
pulserande
Det varma kan aldrig smälta det frusna
jag är rädd att gå sönder
att huvudet ska cirkulera mot mitten
i ett förtvivlat försök att hålla ihop mig.
jag borde binda en krans av klarröda rönnbär
och önska mig en kall vinter
jag borde andas luften
fylla mig med snökristaller ..
andas varmt, varmt och kyla
rök ur munnen ...
jag borde tänka vår och värme
sluta sträva bakåt
önska det som ligger framför
helt nära
ligger jag i solsken
skakande av köld
dansandes samba,rumba, tango och kärleksfull foxtrot
medan kyrkklockorna
tankfullt och taktfullt
viker hädan ..
I mitt fågelbo
någonstans högt över takåsarna
som Karlsson på taket ..
lever jag utan vare sig kuckilimuckmedicin
eller ångmaskiner ..
ångestmaskiner?
frysandes.. inifrån
Blå läppar och hackande tänder
och kylan
i ett snötäcke över den själ som borde grönska
bära skott och glömma tjälen där ute och i maggropen
Allt jag önskar är ett badkar fyllt med
hett vatten .
kärlek
och jag glömmer det aldrig
Det du sa innan
då när jag drunknade i vårsolens melankoli
att vi svarta, dansar egna danser i vår egen mörka takt
i vårnatten och på samma plats igen och igen
Utan karta och kompass hamnar jag i de omöjligas gråa land
utanförskap
där jag måste äta
för att kunna smeka
Det jag borde glömma
när alla årets dagar passerar
då etsar det sig fast
hårdare och mindre kravlöst
till högre makter vill jag be
men utan tro
är bönen lönlös
Även om jag är fast besluten att slåss för människans
godhet
är jag trött
och önskar en hand som håller
mellan penna och papper som passar ihop
Då jag ställer mig 5 steg bakom
Som en altartavla utan motiv
en psalmtavla utan siffror
Kan jag aldrig sjung dig lov
aldrig ge dig rättvisa
defaitism eller gungande steg i mina tunga kängor
har jag valt smultron och mjölk
och en värld fyll av frestelser ...
värm mig med din otro och låt tåget stanna
precis när pennan fattat eld ..
Avfallsförvaringens kärleksmöten
viskandes vackerord
fyllda med socker och marsankräm
och älskogens hetsande tjut i natten
fick oss ner till liggande
tätt och nära
svett och andning i lika delar
syre och salt ..
Ordlöst , torrt och det ekade främling
vad döljer du för mig ..
Trots att vi vet allt , vet vi ingenting
främling passar in i vår lobotomicirkus
När du går , när jag vill att du ska gå
fast jag önskar du stannat
kantrar mitt hjärta motsols
och jag kvävs av kväljningar och rädsla
att du aldrig återvänder
Och jag vet att din lek alltid är en lek
medan mitt allvar slår sönder .
Som du led och hatade mig när vi vaknade
som om du aldrig kunde fly fort nog
och jag vet att jag är skräddarsydd för den sortens lekar
att jag alltid kommer att ta dig i försvar
iklädd min självpåtagna offerkofta
kan du kasta mig till vargarana gång på gång
I väntan på bättre och som något du förnekar
som en parantes i ditt liv
och hur skulle det se ut om någon visste
något förstod
Det kan du inte bära
då blir du osynlig, iskall och fjär
Jag kryper ihop av skam .
Som den ståndaktige tennsoldaten står jag ändå kvar
I väntan på dig , ditt val och ditt högst allenarådande beslut
Du har tagit det förlänge sedan , så om och om igen
kanske har du dragit ut på det för att de sista stegen i vår dans skulle bli felfria
dras isär , bockar och niger , så glömmer vi det ...
En dans som inget krävde
mer än alla mina tankar , mina andetag
hela mitt liv och hjärta..
.
Med utsmetat läppstift
karmosinrött
som
skär bittert mot min
lila och gröna ögonskugga
på ögonlocken
och
den nästan blå huden..
Inga leenden
men en solid tystnad
som vänds utåt..
blicken stadigt riktad framåt
rör mig inte
se mig inte
tala inte till mig
eller
gör helst allihop
Osagda meningar
bultar mot min tunga
kvider introvert
och strävar åt fel håll
neråt och inåt
i kramp
I min ensamhet
bland andra människor
i dunklet
bland vågor av ljud
och viskningar
Kan jag vara förtrollande
berusande
nästan vacker
i min skuggbild
Längre bort
eller närmare än så
kan jag inte komma.
Jag gick på händer genom öknen
kröp genom snö och törntaggar
söderbränd , frusen och med rivsår längs min kropps konturer
pratade mig ur eller teg mig igenom din tystnad
Till vilken nytta och i vilken föreställning spelade jag..
Cirkusapa eller lindansös?
De levandes spel är för dem som hör orden
de som kastar guld i redan grävda gravar
De dödas spel är för länge sedan över
täck mig med en filt och låt mig vila i stillhet
Finns det något kvar när nattens mörker lagt sig över
Då, när bara knarret under dina väl valda skor promenerar förbi
och bort ..
under vintergatan som är evig och blossande raketer i fjärran
Jg vill sjunga dig vackra toner , ge dig ord du stöter bort
ett puzzel med 3000 bitar vill jag bygga för att veta vem jag ...
jag har på mig mitt dok , lägger mitt hår på spolar
utan stay-ups och sylvassa klacka är jag ingen
det passar mig så dåligt och jag önskar dig tillbaka i ett älskandes hat
din avgång ,din resa och ditt slutmål ...en gång och igen .. tills inga fler tåg går .
Jag plockar dig förgätmigej diagonalt på din äng bakom huset
och du glömmer mig aldrig ... i den annan dimension, i ett annat liv
finns jag kvar som din egen osaliga ande
När vi är åter och tillsammans ,som ett par skor som glömde knytas upp ...
Lägger du en filt runt mig och ber mig skjuta .. i slow motion hör jag det du tänker
och aldrig mer blir livet som förrut ... i min filt av ylle vilar jag , blodröd på ytan där inga tankar finns kvar .. När du sköt ditt sista skott .
Långa avstånd mellan själ och hjärta
min kropp och det jag inte längre minns
Gummiband emellan ,omlott och trassligt
bilder fladdrar fort och förbi
Hur såg du ut egentligen, förr
i min spegel ... den med ramar av guld
där jag vet du lyste , skimrade och lekte borderline och sköka
Minnet av dina anletsdrag bleknar mellan mina iskalla fingrar
de som griper tag om det som inte längre finns,din försvunna bild ...
skakande som om bara mina händer grät i konvultioner av smärta
Var finns du , var är du ...
hur ska jag hitta tillbaka till dig eller till de murar som kan skydda mig
stänga dig ute
ge mig ro ...
Hur ska jag hitta tråden mellan svart och vitt
guld och purpur
Hur ska jag stå ut med att du vinkar farväl utanför mitt tempel ..
Men mitt ihåliga huvud kan jag räkna in och räkna rätt
sen kan jag inget mer än att för mig själv försöka minnas de färger
du byggdes av ... upprepa och skriva ner till en aura av kärlek
långt bort
så nära
jag hör dina lugna andetg några mil bort och jag når dig inte ....
Ett avslut värt att dö för ... eller ett beslut värt att leva för ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 | 8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|