Av kärlek samlade jag ditt navelludd 

tvinnade det mellan mina torra , fnasiga,  hårda fingertoppar 

de du kysst 

och smakat 

som salt , färg och gammeldags terpentin 

samlat i allsköns färger 

toner 

och sånger 

fångat dem med min tungspets 

Limmade dem i kärlek 

på plywood

skrev om den som var du

dig jag känt vibrera

som en tandläkarborr mot min hjärterot

inte min tandrot (bunden runt mitt käkben)

utan som den jag trodde jag kände

den jag trodde var du

som var jag

som blev vi

I kärlek skrev jag ditt namn

barnsligt i ett hjärta .. 

med längtan och naveludd

på plywood

i rött och orange

för ingen kärlek är större

än den man finner i det som är oskönt

som gnager och äcklar

men som ändå vilar ini

som en mosaik av skönhet  

Kvidanden 

Torterade

mot min sträva gom

Aborterade 

ur sin egen sanning .. 

Försöker leva i den talande tystnaden 

där du inte längre finns .... 

Stamcellens tomma skal 

svider mot min strupe

bygger ihop och klonar 

Tagen ur mitt eget sammanhang 

lämnade du mig 

aborterad

ur min egen kropp ... 

Finns , som i funnen

är jag inte ...

borta , försvunnen 

som i osynlig är jag ... 

När försvann jag ?

För

jag slutade existera

som ett halvt andetag

med stöngda ögon 

bakom halvslutna ögonlock

blickandes inåt

i svårmod 

 utan mod ..

 Vet du hur jag skriker 

brottas 

slår 

och vänder min sorg inåt i varma tårar..

på utsidan kom det som låg nära ..

det andra kom inte alls ...

det stannade 

hamnade på min shitlist ..

som jag alltid , alltid 

min älskade 

vänder mot mig själv ..

Kärlek i lyrik 

Pornografi i verkliga livet 

Rakt ut från din pannlob 

ekade det mot min trumhinna 

det du tänkte .. 

Du la det på min tunga

lät det smälta ...

jag svalde

bitterljuvt ..

Din tanke var hel 

och bar mig djup ner och högt över 

jag såg ditt fågelhjärta 

picka 

hårt , litet , i galopp , så rädd

att mista .. 

menade vad du sa 

när du kved att kärlek

betyder intet ..

Din kropps begär efter min

gör mig hel 

Sakna mig fast jag lever under din hud .. 

när jag andas din kropp 

och

även när vi famnar varandra ömt 

trycka mot varandra utan skyddande glas 

emellan ... 

Jag finner det som är du 

Sköljande åtrå

igen och igen 

I vår egen skyddade värld ... 

där kroppens lust blir själens näring ... 

i ett evigt kretslopp av lyrisk kärlek 

Ett jävla 

The end ....

Som jag själv valt …

Gick för att möta det mörka ,

mjuka ,lockande 

det som ger glömska 

Det som inte känns som ..

köttet utåt 

Skavandes

emot

min tagelskjorta

Den blödande huden

inåt, Kliande ..

Beväpnad med 

Små vita tabletter 

Gick jag in i mörkret

Beredd 

Och 

Medveten 

Om att 

Det var allt ..

Slutet 

Ett Vackert 

The end

Som jag själv valt … 

I begynnelsen var Ordet

Ordet var hos Gud

och Ordet var Gudomligt 

Kan man tycka och tänka 

Men märker man

vet man

Tänker man ? …. 

att 
Ordet är Tanken är Smärta och lyckan är ..

Vad mer är ? 

Dö och låt leva .. 

låt leva och dö

Ditt leende , speglandes mina tankar-

För jag är du i en lustig dualistisk sketch 
  

Jag är kär , förälskad 

som i älska .. 

stora ord ..

sa du till mig 

nära 

fast 1239 mil bort 

I Kiruna .. 

Orden vilade mot mina skulderblad 

tog kraft och spjärn inifrån ..

andades ut i min inandning .. 

så maktlös ... kippandes efter andan ...

Du sa det 

och det värkte 

av saknad,  förspilld lycka 

och ånger 

ångest .. 

Jag borde räddat dig 

min prinsessa 

jag borde dödat draken 

och enleverat dig .. 

I dåtid , nutid och framtid

alltid steget efter ... 

bakom , över och förbi ... 

Jag älskar dig också 

1239 mil bort 

håller jag din hand 

och släpper aldrig taget  ... 

Aprikosrosa rullar de 

nedåt 

tårarna ..

mot min mungipa som girigt 

suger in 

det salta 

sorgsna 

som du väckt ..

klarröda 

är de , min rädslor 

som tumlas mot mitten ..

där jag går av ..

känslan isar 

men

värms mot mina iskalla fotsulor ..

där du finns i frosten .. 

gröna , djupa 

är de känslor 

du planterat 

i mitt svarta forskande

destruktiva  .. 

skri av sorgsen längtan

som jag värjer mig emot .

förvandlar mig vit 

i avvaktan 

avståndstagande ..

lila av

väntande död .... 

men endast av rädsla 

om man stärker och stryker med potatismjöl och viselin