Du kan väl ändå inte ha de där plastiga stolarna
   Till det vackra bordet du ärvt av far …

     Hon skulle bara veta vad jag kan .... 

Aldrig någonsin skulle jag bjuda in henne att sitta där

   Hon får sitta i soffan och äta mina chips
(jag bjuder och det ingår dip)

för soffan  tycker hon om ..

den som jag hatar
och har ärvt av henne

där kan hon sitta och tycka och tänka bäst hon vill
men mitt bord och mina plastiga stolar förblir okända jaktmarker
för henne …

aldrig ska hon få veta hur stolen känns mot kroppen

hur skönt ryggen får stöd ….

Nej … hon får aldrig veta

Med sin allt igenom skymda blick
Sina döda ögon
Kan hon ändå , så maktfullkomlig och oåtkomlig

på avstånd

döma levande och döda 
Möbler och människor