Dina ögon, som sår

vidöppna , rödsprängda 

så onda 

fyllda med hat

du kan inte dölja det 

träffar mig

sårar mig 

jag sjunker 

Ingen tar längre emot mig 

mot botten 

singlandes nedåt

som i en långsam karausell 

sakta 

Hinner tänka 

Varför ?

Hur kan det ändra sig

från tid till annan ...

skuld

så tung av skuld ..