smärta

när någon slår

när själen gråter

när man faller

svidande skrubbar sitt knä 

allt sammantaget 

och

var och en för sig ...

jag gick sönder

jag sprack

från kant till kant

åt alla håll

i vindlingar och vrår

skulderblad

nyckelben

alltsammans sved och värkte 

och hjärtat...

pumpade gråtandes ut mitt blod

från mitten 

Hela tiden visste jag att smärtan fanns

lurandes bakom hörnet

levde på de små gesterna

dina ord

(de jag så gärna misstolkade)

ljög mig själv rakt upp i ansiktet

för jag hoppades

ville tro

ville leva , ville älska

Känner du någonting

kan någon nå dig

vill ju bara veta ...

om du lever...