Varför övergav ni mig när jag var som svagast ... 

När jag behövde någon som bar mig 

rynkade ni på näsan och

fnös föraktfullt ...

tyckte ni att det var mitt fel..

att jag faktiskt fick skylla mig själv .. 

Ni stod där , på andra sidan muren

pekade finger 

och talade förstånd med mig

genom nyckelhålet ..

Jag som inte hade någon förstånd att tala till

jag var galen , ensam och rädd ..

Var ni också rädda ?

rädda att jag kunde smitta er med min frusna själ 

min utsatthet och min sargade kropp 

Var ni rädda att det skulle hända er 

fast .. 

ni var fina flickor 

som jag var förr 

innan han gjorde mig ful 

Ni vände er bort och gick åter

fast det enda jag bad om 

.....behövde 

var en stödjande arm att vila emot 

för en sekund...

Det var allt ...

men det var ändå för mycket ...