Det finns inga fönster

eller olåsta dörrar 

i min kropp 

ingenstans där jag kan smita ut .... 

Jag skulle vilja slippa se mig

inifrån

med blicken vänd åt fel håll 

ihålig och mörk

slippa höra rösterna

som förmanar mig

som säger åt mig att aldrig sova 

att jag är en ängel 

och att jag inte syns 

fast jag hörs 

färgerna slår mot det mörka

strålar

regnbågens alla färger 

fast i mörkret 

Jag skulle vilja hitta nyckeln

glänta på dörren försiktigt

stiga ut och ur

se mitt skal 

njuta av det mänskliga 

hos mig 

så som andra ser mig 

från utsidan ... 

   smärta

när någon slår

när själen gråter

när man faller

svidande skrubbar sitt knä 

allt sammantaget 

och

var och en för sig ...

jag gick sönder

jag sprack

från kant till kant

åt alla håll

i vindlingar och vrår

skulderblad

nyckelben

alltsammans sved och värkte 

och hjärtat...

pumpade gråtandes ut mitt blod

från mitten 

Hela tiden visste jag att smärtan fanns

lurandes bakom hörnet

levde på de små gesterna

dina ord

(de jag så gärna misstolkade)

ljög mig själv rakt upp i ansiktet

för jag hoppades

ville tro

ville leva , ville älska

Känner du någonting

kan någon nå dig

vill ju bara veta ...

om du lever... 

Du störtade in mot min kropp
Föll handlöst
Mot mitt bröstben
Jag smekte ditt toviga hår ... tröstande
Och sa att allt var bra ..

Vackerskatt ....

Inget var bra
Men det fick du aldrig veta ..

Jag höll för dina ögon
Bakband dig
Köpte dig hörselkåpor
Som stängde ute alla ljud …
De ljud du kunde höra utifrån

Bruset ini var konstant

Och smärtan

Jag tror du kunde känna hur min själ viskade till din ..
…..Allt blir bra

Precis innan  , då när …
Du tog ditt sista skälvande andetag
Och lät det stanna en stund

Innan det av sig själv dog ut
Precis som du
Dog ut ..

Och jag tror jag kände hur din själ viskade till min

.....allt blir bra …

som ett eko som sakta tonade ut ... 

I mitt inre

nära min halsgrop 

mitt bröst 

där ini ... under 

finns du .. 

jag bär dig så nära 

så nära man kan komma och

någonsin kommer igen .. 

jag slits i bitar av känslan 

att älska 

att önska 

du är min 

jag vill ha dig .. 

en del av mig .. och en del av någon annan 

ord som betyder , men utan betydelse 

du rör dig i mig

förvissad om att jag älskar dig 

trygg , för världen 

önskar du förblir trygg

lilla barn .. 

för ingenting gör ont 

det blåser vi bort .. det onda .. 

jag ska viskandes sjunga nära ditt öra 

smeka din kind

hålla din hand ... 

älska dig

önskar jag kunde skydda dig 

till ingenting längre känns 

och inget kan göra dig illa ...

Varför övergav ni mig när jag var som svagast ... 

När jag behövde någon som bar mig 

rynkade ni på näsan och

fnös föraktfullt ...

tyckte ni att det var mitt fel..

att jag faktiskt fick skylla mig själv .. 

Ni stod där , på andra sidan muren

pekade finger 

och talade förstånd med mig

genom nyckelhålet ..

Jag som inte hade någon förstånd att tala till

jag var galen , ensam och rädd ..

Var ni också rädda ?

rädda att jag kunde smitta er med min frusna själ 

min utsatthet och min sargade kropp 

Var ni rädda att det skulle hända er 

fast .. 

ni var fina flickor 

som jag var förr 

innan han gjorde mig ful 

Ni vände er bort och gick åter

fast det enda jag bad om 

.....behövde 

var en stödjande arm att vila emot 

för en sekund...

Det var allt ...

men det var ändå för mycket ... 

Det jag vaknade till , var ingen dag … ingen gryning .. nattsvart natt där utanför …

kallt mörkt och tryggt …

solen skrämmer mig alltid , mörkret tröstar , lägger lena varma omslag runt min själ ..

vet inte om den är trasig  ?

min själ alltså ... 

det är en så vanlig diagnos (självdiagnos? ) numera att jag börjar tro att det trasiga är normalt , och det normala är sargat , trasigt och våldtaget

lever... och gömmer oss bakom murar av förnekelse och en önskan att normalisera oss själva

och världen runt omkring

Vi är alla världsmedborgare , med lika mycket sunt förnuft  , galenskap och rätt att leva..

 jag funderar mycket … men det gör vi väl alla …

funderar på hur tanken fungerar ,

om vi alla tänker samma,  lika  , känner samma sorts glädje , samma sorts sorg , samma oro, , och förundran över tid och liv  .. jag oroar mig alltid ..

vissa saker måste nämnas för att förstås ...

och för mig är ljus 

och det osagda

så skrämmande ...

och jag tror att vi alla

vandrar

i evig ensamhet .. 

amen  ....

Sekunder av förtroende 

i sanningens minut ... 

små rysningar av lycka

ömhet

kanske ...

kärlek

Du värmer 

lägger dig som en slöja 

ett täcke , över mig 

skyddande 

håller så hårt , så nära

vill aldrig släppa 

fast 

men ändå så skört 

nästan som porslin ...

som ett löfte om varaktig lycka 

då ..

Ur alla mina vrår och gömslen 

kommer de fram ...

de små djävlarna 

som ropar att lycka inte finns...

 att jag har fel ...

Dina ögon, som sår

vidöppna , rödsprängda 

så onda 

fyllda med hat

du kan inte dölja det 

träffar mig

sårar mig 

jag sjunker 

Ingen tar längre emot mig 

mot botten 

singlandes nedåt

som i en långsam karausell 

sakta 

Hinner tänka 

Varför ?

Hur kan det ändra sig

från tid till annan ...

skuld

så tung av skuld ..