I det svaga ljuset , silandes emellan ....

såg jag ditt ansikte för första gången 

Oskyddat ...

din bekymrade panna var slät 

dina ögon slutna 

tunna ådror bildade mönster på dina ögonlock 

munnens leende 

i sömnen ...

log du kanske åt en flugas smekning

på din bara mage ..

eller åt en dröm ..

Du var vacker 

oskyddad 

ömhet och smärta

tårar brände . bakom och ini

av kärlek

ville smeka dig fri

kyssa din mun förevigt .... 

Du kan väl ändå inte ha de där plastiga stolarna
   Till det vackra bordet du ärvt av far …

     Hon skulle bara veta vad jag kan .... 

Aldrig någonsin skulle jag bjuda in henne att sitta där

   Hon får sitta i soffan och äta mina chips
(jag bjuder och det ingår dip)

för soffan  tycker hon om ..

den som jag hatar
och har ärvt av henne

där kan hon sitta och tycka och tänka bäst hon vill
men mitt bord och mina plastiga stolar förblir okända jaktmarker
för henne …

aldrig ska hon få veta hur stolen känns mot kroppen

hur skönt ryggen får stöd ….

Nej … hon får aldrig veta

Med sin allt igenom skymda blick
Sina döda ögon
Kan hon ändå , så maktfullkomlig och oåtkomlig

på avstånd

döma levande och döda 
Möbler och människor

Dina ögon såg in i mina 

Och såg mig ..

Din blick låg där och liksom vilade i min blick

vaggade mig till ro med sin trygghet 

skänkte mig lycka 

tvivlade aldrig , gav inte upp 

Du ...

fick mig 

att vilja se igen .... 

stillatigande ser jag hur du sakta dör inför min blick

 ditt lidande slår stora hål i mig ..

hur stora är såren i dig ?  ..

  förmår inte fråga då svaret skulle kunna döda oss båda ..

rädsla ristar spår emellan ..

 jag ser dina ögons brinnande önskan

  i din kropps vissnande krokighet ..

hur hoppet drunknar , då , när jag vänder mig bort för att leva ..

 bort från ditt skal fyllt av död ...

Vi går

vi går

vi går

jag ser inget slut , på denna helvetets väg ...

ingen väg ut 

ingen väg in 

bara rakt på i oändlighet 

inget hjälper ...

 jag mår inte bättre

fastän du lovar och svär ...

att bakom nästa krök 

bakom nästa jävla krök

där minsann ..

ska jag möta lyckan

men där får jag istället en sur uppstötning

och en ny attack av den numera välkända ångesten

du knuffar

jag vägrar

avviker

spyr över din tro på mänskligheten

och människans godhet .. 

De ord jag använder här är mina egna ...  men det betyder inte alltid självupplevt ...

En del är tankar , känslor , upplevelser från andra människor ... en del är mina egna erfarenheter 

.. jag har haft förmånen att lära känna människor som på olika vis har psykiska sjukdomar/handikapp eller trauman ..

Jag tackar er alla för att jag fått låna era tankar , era berättelser och för att jag fått sätta mina egna ord på dem ... 

Jag har sällan träffat "en frisk" människa med så många friska tankar som de "sjuka" människor jag mött ...

jag undrar ofta vad som är vad ...

Lenie 

Kände dig komma

gå ..

igen och åter ..

hörde aldrig din andning ...

kunde varken  se eller påtagligt känna dig..

men jag kände doften av din närvaro ..

visste att du aldrig lämnat mig helt ..

din frånvaro närde min längtan och min hunger ..

din närvaro dödade allt som var jag ..

jag blev vi , oss och du ....

Hon låg där... så stilla 

under ett täcke av blod ...

Det täckte henne , så helt

att man inte såg hennes sår ...

Man såg bara det röda

som pulserade ...

rann ur hennes kropp 

Blodet var en hälsning

från honom

han som besudlat henne

förnedrat henne

han som tog andan ur henne

han som slutligen också

täckte henne

med sin säd

och lämnade henne

föralltid förändrad ...