Du borrar dig försiktigt in i min hjärna 

lobotomerar mig

långsamt , så långsamt 

att jag knappast förstår att det sker

du planterar , vattnar

något gror ... 

Det gröna spirar

tränger ut genom alla hål i mitt huvud 

Sorgen avtar ... något .. lättar

det inger ett sorts hopp , som ett nytt andetag .. fylls ... 

men sorgen har blivit en vana 

en vana , svår att leva utan 

I abstinens gräver jag efter den 

river i mitt inre .. längre in 

skakar 

Jag är så rädd och skyddslös utan min sorg ...

Riv alla staket och fortsätt vattna 

snälla !

jag vill inte dö igen .. 

Stillhet i min kropp

ro i min själ .. 

Ibland ,så långt borta , där .. 

där inget kan beröra ..

Ett kaos 

mitt i det tysta , stilla

jag vägrar se det , blundar , stänger ute

livet passerar , minut för minut ...

tankar jag redan tänkt , snuddar

onåbar .... ingenting kan ta sig igenom och in

varken ont eller gott 

Lycka? 

73 grader ..

så mycket kan man luta utan att falla ..

ständigt mot vinden ..

roterande

böjbar åt olika håll ..

alltid i samma vinkel ..

balanserad och så nära att falla .. åt alla håll ..

fastlåst och föränderlig i samma andetag ….

Väljande , kväljande … jag valde att kräkas över bord ..

sjösjuk ..

en lek att lekas .. ensam , sårbar och bitande bitter ..

över mitt eget val … inåtvänd och sårad ..

och över mitt eget ställningstagande....

(så stolt ... balansakt på tunn lina , svajande ) …

tar in ensamheten och vet att jag förtjänat den , valt den,

men med ett illamående sköjandes över,  under och i …

man söker , och får det man söker …

fast förnekelsen andas nära , flåsar i nacken …. 

över pannan mjuka veck , som påminde mig om ebb och flod ..

såg dina händer försiktigt svepa över , svepa bort ..

så , bara ett oändligt stilla slätt ökenlandskap kvar ...

från oro till ro , så enkelt ...

bara en svepande rörelse , utifrån och in ...